Fyra burkar blod lättare

Jag har ett erkännande att göra. Jag har varit nedstämd den här veckan och gått och hoppats på en smärre undergång för att ha något konkret att klaga på när den vanliga jaha-ska-det-här-vara-mitt-liv-visan börjar kännas uttjatad. Igår skrev jag ett å det yttersta seriöst och privat dagboksinlägg där jag ifrågasatte livets mening. På riktigt.

Idag blev jag tömd på fyra burkar blod och blev plötsligt på gott humör. Sedan åkte jag till kyrkogården, grät en skvätt, men kände mig likväl bättre till mods efteråt. Därefter åkte mina fyrbenta vänner och jag vidare till skogen och sprang runt som fyraåriga ungar på sockerkickar. Nu är det fredagskväll, jag sitter vid datorn och bloggar om att det mest sociala jag ägnat mig åt idag är ett kyrkogårdsbesök, men känner mig fortfarande på gott humör och är till trots väldigt tillfreds med min asociala tillvaro.

En vild chansning och jag väljer ordet "tacksamt" när jag säger att jag fortfarande kan skylla på att jag är tonåring.

Men imorgon ska jag nog ringa någon.